Igår var en alldeles fantastisk dag som bjöd på en till skopa med sensommarvärme. Pulade i pallkragarna och tog bort det som var visset i ren slappartakt. När det var dags att tänka på middagen tog jag med mig den äldsta labradortanten ner till potatis- och löklandet på åkern.
Jag som aldrig haft någon åker, än mindre ett potatis- och lökland, kunde ha legat där på knä ända tills idag och dragit upp potatis och lök bara för lyckans skull. Egen potatis. Egen gullök.
Den franska delikatesspotatisen 'Amandine' fick snällt följa med in till pannan. Mandelpotatis brukar ju nästan alltid koka sönder. Men se det gjorde inte den här. Till och med svärmor var imponerad.
Vad som inte var så imponerande var premiärskörden av vitlök (som vi spettade ner i höstas). Fast det är en helt annan historia.
Ha en fortsatt skön söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar