Best is yet to come

 

Snö, kyla, mörker, gammalt år. Blä. Nytt år kommer snart. Typ om sex timmar. Med mer ljus. Ljus som räcker dygnet runt. Snön kommer att krympa, säcka ihop och så är marken bar. Det kommer att spira i vårgrönt. Ohlala!

Det enda som händer just nu i trädgården är att hålla fåglarna med skrovmål och äppelsnacks. Snöskottning finns så det räcker och blir över. 

Inomhus dreglas tangentbordet ner när fröfirmor får långvariga besök. Har faktiskt lyckats med en del självbehärskning- eller självbetjäning. Fniss. Till en början är varukorgen rätt maffig, men så lyckas jag pressa ner fröpåsarna till ett mininum på säg fem till sex. Inte så pjåkigt, va? Mer om frögodiset en annan dag. 

Out of the tree of life, I just picked me a plum

You came along and everything started to hum
Still it's a real good bet, the best is yet to come

2013 - välkommen!

De dimhöljda

När det mesta av perennerna liknar en sörja är det gott att kunna höja blicken mot björkarna nere vid sjön. Vita stammar sida vid sida.

Att samla frön känns också gott. Klippståndets frön ligger nu på tork i köksfönstret. Gullstaven har nästan fått behålla alla sina fluffiga fröställningar. Fast en del har jag lånat. Tänkte ge mig på att försöka vinterså. Mer om det senare.

Fortsatt trevlig helg!

Canon EF 50mm f/1.8 II

Så var det här. Det nya objektivet. Billigt och prisvärt. Lite högljutt kanske. Fast jag tror vi kommer att ha kul ihop. Ska bara sluta att lata mig och använda det där stativet. Objektivtipset kom från bloggen Bland rosor och bladlöss. Tack för det!

Synd bara att mörkret är överallt. Så mycket träningstid tillsammans blir det inte. Men så ligger ju perennerna också i dvala. Och björnen ute i skogen - hoppas jag.

Orto botanico di Pisa, The Botanical Garden of the University of Pisa

I oktober flög vi ner till Pisa i Toscana över en helg. Efter att ha sett att tornet verkligen lutade, så fick sig den botaniska trädgården ett besök. Det sägs att denna universitetsträdgård är den äldsta i sitt slag i världen. Svindlande tanke. Den har flyttat ett par tre gånger sedan den grundades på 1540-talet. Men ändå.

Bambun imponerade. Skulle kunna knacka på dess stammar i timmar. Eller heldagar. Lavendelhäckarna i mjuka rundlar hade blommat över. Fast med lite fantasi så var de i blom igen.

Pisa bjöd i övrigt på antipasta, vin, skaldjurspasta, glass och 24 grader. En helg att minnas.

Söndagslunken

Bulbs-o-mania

Så där ja. Nu är det gjort. Äntligen. Fast innan det blev gjort så hann jag med att drömma mardrömmar om att det snöat halvmeterhöga drivor under natten utan att jag planterat en endaste lök. Vaknade alldeles svettig. Trädgård kan visst vara ohälsosamt. Hihi. 

Nåja. Tji fick snön. Tji fick också regnet som har jobbat hårt och på övertid de senaste två veckorna. Idag blev det uppehåll. Äntligen. Stövlarna åkte på och mitt första och nyinköpta lökjärn åkte fram. Såg för mitt inre hur snabbt det skulle gå. Lökjärn ner, vrida, lökjärn upp. Pyttsan. Lökjärn ner, vred, lökjärn upp, dyngsur jord kvar.

Fram med spaden. Funkade betydligt bättre. Fort gick det. För fort. Suck. Glömde ju benmjölet. Det tar på att drömma mardrömmar.

Det blev en del ofrivilliga omstruktureringar bland lökarna. Regnet vann storslam på hemmaplan. Det går inte längre att köra maskiner på gräsmattan fram till sommarstugan för att få all jord på plats i den andra nya rabatten. Även om det skulle gå så är planteringsgropen i blötaste laget.

Hade tänkt plantera tulpanerna 'Salmon impression', 'Pink impression', 'La Belle Epoque' tillsammans med 'Maureen' och kirgislök i sommarstugerabatten. Nu fick bara de två första plats. 'La Belle Epoque' åkte ner under äppelträdet 'Silva' tillsammans med krokus 'Pickwick'. 'Ballerina' fick samsas med 'Maroon' och 'Cuban nights' i den äldsta delen av rabatten mot vägen. 'Gavota', 'Maureen' och 'Queen of night' och kirgislök planterades i den nya rabatten mot vägen.

I natt ska jag sova gott. Fast tänk om alla lökar ruttnar bort. Iiih.

Singing in the rain?

Tidigare har jag lovordat hösten. Nu är jag beredd på att ta tillbaka allt. Som det har regnat. Och regnar. Gårdens aspar som vakar över oss har slutat tala genom sina gyllengula löv. Regnet har gjort asparna stumma och färglösa. Visst ligger det en viss skönhet i de kala grenarna, men jag saknar deras berättarförmåga.

De vita sångsvanarna har på sin väg söderut hittat nya vattenytor att spegla sig i. Åkrar ligger delvis begravda när närliggande bäckar, åar och älvar har svämmat över. Vatten överallt. Mättnaden är total.

Imorgon kanske solen lyser på asplöven som ligger på marken och ger dem en andra chans att komma till tals. Imorgon är en annan dag.

Gjutet!

Något att vila ögonen på...

... i stugvärmen?

Långkalsongerna i ull är här igen. Varma goa och alldeles underbara i oktobermörkret. Täckbyxorna har faktiskt också tagit sig en premiärpromenad en sen höstkväll. Rattmuffen har åter hittat sin plats. Inga fler kalla fingrar mot en ännu kyligare bilratt i morgontimmans dimma. 

När allt organiskt bryts ner av mikroorganismer så finns det ting som ska tas om hand för att fortsätta må bra. Plattan av betong, som svägerskan gjort, har ännu inte hittat sin plats i trädgården.  I väntan på våren bjuder jag in den på en tekopp i stugvärmen bland långkalsongsmys och varma labradorpälsar. Tillsammans ska vi vänta otåligt på att vårens lökar yrvakna sträcker sig mot vårsolen.

Först då ska den få sin plats i trädgården. Men dit är det lång tid. Lika bra att leva i nuet fram till dess.

Frostnupet

Fredagen kunde inte ha avslutats bättre. Solen lyste sina sista strålar och luften ljöd av gäss som samlats nere vid sjön. Efter hundpromenaden myste jag tillsammans med en ny Allt om Trädgård-tidning, ett paket med tulpanlökar och en tekopp. Nedvarvning när den är som allra bäst.

Imorse vaknade jag upp och kikade försiktigt ut genom gardinerna. Något pockade på min uppmärksamhet. Därute låg frosten alldeles vit och grann och bara väntade. Tog med mig kameran och så fotade jag tills fingrarna började att värka av köld. Alldeles stela och röda fick de sen värma sig runt en tekopp. 

Innan jag gick in såg jag frostnupna asplöv singla ner genom luften för att ge ifrån sig ett knäppande ljud när de träffade någon gren. Hösten är så underbar. Vemodig, fast fylld med hopp om att allt ska ge liv till det som komma skall till våren. Jag älskar hösten.

Nu är det dags för resten av kroppen att få upp värmen. Ett lass med jord ligger därute och väntar på mig. Långkalsongerna är på. Jag är redo. Dags att gripa tag i spaden och lördagen.

Ha en ljuvlig höstdag därute!

Håltagning



  
 




Nu ser det ut som om vi ska till att anlägga pooler här och där på tomten. Det började med en stubbe, som grävdes upp av den inlånade grävmaskinen och sambon. Lilla jag poserade enbart i grävmaskinen. För många spakar att hålla reda på. Tillbaka till stubben. När stubben var uppgrävd gapade ett stort hål tomt. Sambon såg då några stenar som försiktigt kikade upp ovan jord. Sagt och gjort. Upp kom de med. Ojdå, en giganstisk vallgrav uppenbarade sig.

Ner mot landsvägen har vi en inte så lång rabatt med en gulbarkig hägg. That´s it. Insynen är så att säga svår att missa. Något jag beklagat mig över. Att ha på sig bikini på gården är bara att glömma.

När så vallgraven uppenbarade sig frågade sambon om vi inte skulle utöka den befintliga rabatten. Svårt att gissa vilket svar han fick. Alltså grävdes det en grop till. Jorden som legat däri flyttades till vallgraven.

Så var den dagen slut. Grejen är ju att det kommer en morgondag och "när vi nu ändå lånat grävmaskinen ska vi inte ta och gräva en planteringsgrop till ett träd?". Bra att ha när andan faller på framåt vårkanten. Så det blev en planteringsgrop.

Köksträdgården, aka sex pallkragar, är något tight och så ligger delar av den i vandrande skugga. Sagt och gjort. Grävmaskinen kom åter till användning.

Sammanlagt finns det alltså en grop vid sommarstugan, en grop för utökning av rabatten, en planteringsgrop samt en fyrkant för grönsaker. Blir ju alldeles svettig av bara tanken. Så gissa vad sambon och jag gör till helgen. Vi skottar förmodligen jord för glatta(?) livet.

Trevlig torsdagkväll!

Nykomling, Trädgårdsnäva 'Brookside', Geranium

Så det kan gå. Egentligen hade jag spanat in nävan 'Rozanne'. Fast så dök ju tillfället upp som stavas R-E-A. Alltså fick tre rejäla exemplar av trädgårdsnävan 'Brookside' följa med hem istället. Vilken är din favoritnäva?

'Brookside' ska visst bli 50-70 cm hög och blomma i juni-oktober. Dock behöver den nog klippas ner för att blomma så länge. Det lär visa sig. Rekommenderade plantavståndet är i alla fall 40 cm. Kommer att plantera den i sol-halvskugga och i god jord, som 'Brookside' lär gilla.

Kommer att presentera en annan nykomling i trädgården inom kort.

Kram.

Frökusar

Höst. Härligt. Färgsprakande. Klar luft. Lagom temperatur. Gäss i sträck. Frön att samla. Svampar att plocka. Samlargenen på högvarv. Nöjd över att kunna fylla på förråden.

Fler nykomlingar utlovas inom kort.

Fortsatt trevlig måndag! 

Nykomling, Kameleontbuske, Actinidia kolomikta

Med fingrarna i syltburken

Skulle vilja skaffa fler syltburkar till trädgårdens vänner. Självklart blir man själv också lite kladdig om fingrarna när fröfirmorna lockar med höstsådda perenner. Det ena ger liksom det andra. En fröpåse blir lätt flera fröpåsar. Fast fläckflockel, månskensnepeta, prickig temynta och röd solhatt innehåller ju alltid färre kalorier än andra påsar. Alltid något. Fast än har jag inte riktigt trillat dit.

Förra helgen fastnade fingrarna rejält när det erbjöds att ta-tre-buskar-oavsett-pris-och-betala-100-kronor samt ta-fem-perenner-och-betala-100-kronor-oavsett-krukstorlek.

Smetiga händer blev det. Mer om det en annan dag.

Ha det bäst!

En skottkärra kom lastad med...

...tre sorters lök. Lite svinn blev det. Någon eller några hade kalasat på den röda löken framför allt. Nästa sommar får det bli en massa blommor mellan raderna och annat som villar bort små lökplundrare. Har faktiskt redan börjat snegla mot nästa års fröpåsar. Hopplös. Javisst.

Imorgon hoppas jag kunna rulla ut löken, som legat på tork i en veckas tid, i härligt höstväder. Just nu blåser det så pass att ena klätterställningen till sockerärtorna lutar i cirka 45 grader. Inte ens lönt att försöka få fiberduken att ligga kvar där den ska.

Bort, bort regn. Jag vill ha trädgårdshäng.